Om mig

Hej, vad trevligt att du har hittat min hemsida! Jag heter Anita och fyllde 40 för drygt ett decennium sedan. Efter en framgångsrik karriär som tandsköterska kände jag att jag ville producera mer än glänsande gaddar, och då jag alltid har gillat att jobba med händerna började jag på allvar intressera mig för hantverk. Det började trevande, då blott som ett fritidsintresse – jag kände en tillfredsställelse av sällan skådat slag då jag fick byta ut den sterila tandläkarlampan mot ett glödgat glasblåsarspett och nikotinbefläckade tänder mot gnistrande vita pärlor. Hantverk blev min passion och av inrådan från en ung nära bekantskap som jobbade med webbutveckling öppnade jag en webbshop. Mina alster var redo att skåda dagens ljus, men 10 000-kronorsfrågan återstod: skulle affären bli lönsam? Var världen redo för min konst? Skulle jag kunna forma min karriär från en löst definierad lerklump till en vacker vas, likt krukmakaren vid sin drejskiva?

Av en händelse, en ruggig februaridag, sprang jag till bussen och missade den precis. Jag ramlade i slasket och mina hemvirkade vantar flög all världens väg. En gentleman böjde sig ned för att ta upp dem – det visade sig att han var självaste chefen för stadens lokala museum och sökte alster till en utställning om bygdens lokala hantverkare. Han var mäkta imponerad över de korsstygn jag så minutiöst placerat på handskens ovansida, i form av en knubbsäl, och frågade om jag var intresserad av att delta i utställningen, som skulle inledas redan nästkommande dag. Hade jag ytterligare fyra-fem garnalster? Våghalsig som jag är sade jag ja utan att tänka efter. Detta ser jag sedan som en vändpunkt i min karriär, tillfället då min passion verkligen sattes på prov. Resten av dagen och hela natten tillbringade jag med att sy fyra par vantar prydda med arter från den lokala faunan.

Att jag vågade säga ja den dagen trots att det kändes helt galet, att jag vågade tänja på mina gränser likt hur ett stycke silvertråd böjer sig för smyckestillverkarens tångnycker, var som att förlösa en lavin, efter det kunde inget stoppa mig. Vernissagen blev en succé där jag även fick nöjet att pryda lokaltidningens omslag. Snart tog karriären fart, och jag började bli ett namn inom hantverkskretsar med min lilla webbshop. Eftersom så många inom den yngre generationen började intressera sig för hantverk kom jag på den lysande idén att ordna kvällskurser till en låg penning för universitetsstudenter som temporärt ville byta svettdrypande differentialekvationer och långrandiga lagar mot den själsliga fristad som hantverksutövande skänker. Tandsköterskejobbet var ett trevlig men numera avslutat kapitel i mitt liv och jag kunde inte känna mig mer lyckligt lottad som får ägna mig åt min passion varje dag, genom att införliva mina känslor i tenn, garn och lera.

Som konstnär följer med friheten en ekonomisk osäkerhet. Detta i kombination med min nyckfulla personlighet – ni minns de fyra paren hemstickade vantar som gjordes över en natt – gjorde att jag drogs till spänningen med onlinepoker. Få saker slår att fira en vunnen hand med en kopp te i min egentillverkade tennmugg!

Det jag ville säga med denna lilla introduktion är att vår tid på jorden, likt mängden yllegarn i ett nystan, är begränsad – rätt vad det är och ibland när man minst anar det tar det slut. Se därför till att införliva dina drömmar och ta de chanser som erbjuds dig.