Lappteknik

Lappteknik är en textil teknik med anor ända från medeltiden, som består av att mindre tygbitar sys ihop till större föremål såsom dukar och täcken. Ursprungligen uppstod lappteknik som en metod för att återvinna spillbitar från annan typ av sömnad. Genom att sy ihop dessa tygbitar till dekorativa mönster blev det en konstform i sig.

Kommer från Nordamerika

Lappteknik är särskilt populärt i Nordamerika, där immigranter introducerade tekniken. Då det var svårt att få tag på tyg i staterna återanvändes alla små tygbitar man kunde få tag på för att sy ihop täcken som skydd mot vinterkylan. I mitten av 1800-talet blev bomullstyger vanligare och tekniken ökade än mer i popularitet. I Sverige vann den mark i början på 1900-talet, via svenskar som utvandrat till USA och sedan återvänt, eller berättade om lappteknik i brev hem till sina nära och kära.

För lapparbeten används idag främst bomullstyg i tuskaft. Bomullstyg har fördelen att det är lättarbetat och lagom strävt. För att underlätta tvätt används oftast endast en tygsort, vanligtvis bomull, polyester eller siden. Av estetiska skäl kan tyglapparna klippas i en mängd olika former innan de lappas ihop, såsom kvadrater, romber, sexhörningar eller rektanglar.

Traditionellt sett har handsömnad varit den huvudsakliga metoden för lappteknik, men idag är även symaskin vanligt. Vid handsömnad klipps önskade former ut i stadigt papper, runt vilka tygbiten fästs medan arbetet fortskrider. Allteftersom arbetet går framåt flyttas mallarna till andra delar av tyget.

Vid tillverkning av lapptäcken är det, som avslutande fas, vanligt att kvilta täcket. Tekniken för detta varierar, men går ut på att addera ett lager stoppning/vadd för att göra täcket tjockare. Förr var det vanligt att ha lapptäcket som ett täcke tillsammans med överlakan, men då de vackra mönstren göms av de påslakan som används idag är det vanligare att ha lapptäcket som ett överkast eller en värmande filt.

Lapptäcken innebär att man syr ihop bitar av tyg i ett större mönster. Därför bygger det färdiga täcket på upprepade mönster, uppbyggda av olikfärgade lappar. Vid konstruktion av ett lapptäcke är det viktigt att sy sömmarna med stor noggrannhet för att lapptäcket skall behålla sin plana form. Ett färdigt lapptäcke är uppbyggt av tre olika lager: själva lapptäcket, ett mellanfoder och ett undre stödlager. Mellanfodret fixeras med hjälp av kviltning.

En speciell sorts lapptäcke kallas vänskapsquilt, och består av flera lika stora fyrkanter som sytts ihop, en från varje medlem i vänskapsgruppen. Det är sedan valfritt hur var och en av medlemmarna vill kombinera dessa fyrkanter.